Utryckningsfordon
På 1920-talet togs de första brandbilarna av fabrikat International i bruk i Sverige. Ofta handlade det om äldre last- och personbilar som byggdes om , och populära lastbilsfabrikat var Reo, Ford, GMC och IH. Aktiva återförsäljare kunde också påverka utbudet, vilket ledde till att Mellansverige, östergötland och Skåne begåvades med ett större antal IH-brandbilar än andra delar av landet – International hade ju kontor i både Norrköping och Malmö.
En ovanlig Loadstar 1800 S med dubbelmontage hos
brandkåren i Ängelholm
I USA byggdes de första brandbilarna på ”höghjulingarna” från 1910-talet. Under 1920- och 1930-talen skaffade sig företaget ett grundmurat rykte som leverantör av brandvagnschassin i S-, A-, B- och D-serierna. För påbyggnader och utrustning svarade bl.a. företaget Robert Hendrickson Co. i Lyons, Illinois. En speciell finess signerad just Hendrickson var det dubblerade tändsystem som IH erbjöd långt in på 1950-talet. Systemet garanterade inte bara att motorn startade vid en utryckning. Under pumpningen på brandplatsen blev belastningen på motorn ofta så stor att de dåtida tändstiften gav upp – och då kopplade man inte det andra systemet.
Efter andra världskrigets slut utvecklade International Harvester åtskilliga specialchassin för brandfordon. Inte minst Loadstar-modellen blev mycket populär världen över, och med tandemmontage klarade den totalvikter på upp till 25 ton, vilket räckte väl till för stora tank- och stegvagnar. Dessutom fanns chassit med fyrhjulsdrift. Det var framför allt under 1960-talet och en bit in på 1970-talet som IH hade sin storhetstid som leverantör av chassin till svenska brandbilar. Förutom Loadstar var 120/1200-modellerna med bensin-V8 populära som snabba rökdykarpiketer.