Pickuper
Man kan med visst fog påstå att IH skapade den lätta lastbilen eller ”pickupen” redan 1907 med sin Auto Buggy. Den kunde förses med extra säte för passagerare, men var i grundutförande en liten tvåsitsig ”flakvagn” som lastade 500 kg. För drivningen användes en tvåcylindrig luftkyld motor placerad mitt under flaket.
Tre IH-pickuper på en utställning i Kanada.
Närmast en R-100 1953, där bakom en
modell 900 1966 och längst bort en KB-3 från 1947
Under perioden 1915-23 byggde IH vidare på konceptet med de karakteristiska ”Slope Hood”-modellerna. De hade vattenkylda fyrcylindriga motorer med kylpaketet närmast föraren. Totalt tillverkades 32 000 sådana lastbilar i olika viktklasser.
IH:s stora genombrott som lastbilstillverkare kom med den efterföljande S-serien, tillverkade i 168 000 exemplar 1923-30. Första modellen var en Ÿ ton lätt lastbil med Lycoming fyrcylindrig motor på 35 hk. Med en toppfart på närmare 50 km/h var den mycket snabb för sin tid.
A- och B-serierna från 1930-33 var lite för stora för att kunna konkurrera med de ”pickuper” som Ford och Chevrolet nu erbjöd sina kunder. I stället för att bygga en egen valde IH att köpa en färdig modell från Willys, som i IH-version fick beteckningen D-1 och presenterades 1933. Den fanns för övrigt också som skåpbil.
D-serien från 1937 tillhör de vackraste modellerna från förkrigstiden. IH kunde nu erbjuda pickuper med 6Å“ fot eller 7Å“ fot flaklängd. år 1940 kom efterföljaren K-serien, med 42 modeller och 142 olika hjulbaser att välja mellan. Pickuperna byggdes på K1- och K2-chassin. En modell med något annorlunda utformad front kallas KB.
”Rymligaste förarhytten av alla pickuper” hade enligt reklamen modellerna i L-serien från 1950-52. Soffan tillät nämligen tre personer att sitta i bredd. Vid den här tiden tog Ted Ornas över designen av det lätta lastbilsprogrammet, och IH presenterade under 1950-talet såväl de nydesignade R- och S-serierna som fyrhjulsdrivna versioner av dem.
När GM införde panoramavindrutan följde hela bilindustrin snart efter. Det gällde också för konservativa IH. Företaget kunde fira 50-årsjubileum som bilbyggare 1957 och det gjorde man med bland annat A-pickupen. Det var en ”fleetside”-modell med specialdekor i två färger och mycket krom. En stor nyhet var också Travelette, den första serietillverkade dubbelhytten med fyra dörrar. För att bilen inte skulle bli för lång och svår att manövrera byggdes den på hjulbasen 129 tum och flaklängden var 7 fot. B-serien, som kom 1959, bjöd på ökad flakbredd och kunde också fås med V-8:or i stället för standardsexan.
Under 1960-talet introducerades C-serien med ett otal modeller, följd av D-serien och ännu en A-serie. Ett helt nytt lätt lastbilsprogram kom 1969, designat av Ted Ornas och med en formgivning som anknöt till storsäljaren Scout. Förutom Scout II och Traveler omfattade det två- och fyrhjulsdrivna pickuper, av dem även ett par Travelettemodeller med sexsitsig hytt och fyra dörrar. De fanns med korta eller långa hjulbaser från Å“ till 1 ton och med V-8-motorer upp till 392 kubiktum. Hela programmet lades ner 1975 och kvar blev endast Terramodellen, en kompakt pickup byggd på det långa Scoutchassit
Den exklusiva modell A-100 från jubileumsåret 1957