Medlemsbilder

KORT IH-HISTORIK

1902
De båda huvudkonkurrenterna McCormick Harvesting Co. och Deering Harvester Co. går samman i International Harvester Co. (IHC). Därmed bildas världens största koncern för tillverkning av jordbruksmaskiner.

1905
IHC bygger sin första europeiska fabrik i Norrköping. Den är i drift fram till 1969. Fabriken utvecklar och tillverkar jordbruksmaskiner. I Malmö sker efter andra världskriget montering av lastbilar.

1906
IHC börjar tillverka traktorer under namnen McCormick, Deering och Farmall.

1907
IHC presenterar sin första "lätta lastbil", kallad Auto Buggy.

1914
Bindgarnstillverkning startas i Norrköping.

1921
S-serien presenteras och gör IHC till en av de ledande lastbilstillverkarna i USA. Samma år kommer traktormodellen International 15-30, den första moderna "koncept"-traktorn.

1923
International modell 15-30 får sällskap av den mindre 10-20 och byter namn till McCormick-Deering.

1930
Lastbilsprogrammet breddas med A-, B- och C-modellerna.

1937
IH-fabriken i Neuss, Tyskland, börjar tillverka Farmall F-12.

1939
IHC presenterar Farmall A, B och C - en traktor som kommer att tillverkas i en halv miljon exemplar fram till 1962. På lastbilssidan introduceras den modernt formgivna D-serien.

1940
K-serien med 42 modeller på 142 olika hjulbaser placerar IHC på fjärde plats som lastbilstillverkare efter GM, Ford och Dodge. En ny traktorserie är W-serien.

1949
IH-fabriken i Doncaster, England, börjar tillverka Farmall M.

1950
Nästa lastbilsserie har beteckningen L och omfattar 66 modeller från ½ ton upp till 20 ton.

1951
H-fabriken i Neuss, Tyskland, presenterar den första egna traktormodellen med dieselmotor, DF-25.

1953
R- och S-serierna presenteras, modernt formgivna av nyanställde designchefen Ted Ornas.

1957
IHC firar 50-årsjubileum som lastbilstillverkare med A- och B-serierna. Totalt har företaget tillverkat ca 2,5 milj. lastbilar. IHC ligger nu trea efter GM och Ford.

1961
Första Scout-modellen tar upp konkurrensen med Jeep och blir en oväntad bästsäljare.

1962
Loadstar-modellen introduceras och byggs i nästan en miljon exemplar innan programmet läggs ner 1978.

1963
Premiär för den banbrytande traktorserien Farmall 806.

1969
Ett helt nytt program med lätta lastbilar och stationsvagnar presenteras. IH-fabriken i Norrköping stängs.

1970
Den 5 miljonte lastbilen (en Loadstar) rullar av bandet.

1971
För att möta konkurrensen från främst Ford Bronco och GM Blazer introduceras Scout II.

1975
IHC lägger ner hela sin produktion av lätta lastbilar med undantag för Scout II-modellerna Traveltop, Traveler och Terra.

1980
IHC lägger ner produktionen också av Scout II och koncentrerar tillverkningen till medeltunga och tunga lastbilar under namnet Navistar International (i dag International Truck & Engine Corporation). Tillverkningen av traktorer och jordbruksmaskiner övertas av Case (i dag är delar av verksamheten såld till Landini som marknadsför traktorerna under det gamla namnet McCormick).

Sagor och sägner om vad zinktillsatser, dieseloljor och API betyder för äldre bilar

Översättning av en teknisk bulletin från Penrite Lubricants maj 2005


Många artiklar har skrivits och åtskilliga ”experter” har uttalat sig om de senaste API-specifikationerna och vilken betydelse de kan ha för äldre bensindrivna fordon. Tyvärr är mycket av informationen felaktig och ofta motsägelsefull.

Diskussionen har fokuserats på zink, eller rättare ZDTP (zink di-thiofosfat). I många år har denna tillsats använts för att minska motorslitaget, därför att den är mest kostnadseffektiv och även mest effektiv i sammanhanget. Ibland uppges ZDTP bidra till kompressionshöjning men det är fel. I huvudsak reducerar den slitaget på motorns kolvringar och ventiler (inkl. kammar, ventilsäten, stötstänger etc.).

När man tillsätter ZDTP tillsätts också fosfor. Eftersom fosfor är giftigt används endast små mängder. Redan 1994 då specifikationen API SH infördes sattes max-gränsen till 0,12%. Men redan före denna tidpunkt, på API SG:s tid (1989), begränsade många oljetillverkare fosformängden till 0,10%. Vi har med andra ord levt med ”låga” fosforhalter under lång tid.

En motorolja som innehåller runt 0,1% fosfor eller mer ger ett fullgott skydd för äldre motorer.

Steget från specifikationen API SH till API SL blev möjligt genom att man tillsatte nya kemikalier eller genom att man lade till anti-oxidanter och andra ämnen som minskar motorslitaget till existerande blandningar. Som exempel kan nämnas att när Penrite HPR- och Pro-oljor uppgraderades från API SJ till API SL krävdes en rad extra tillsatsämnen för att bibehålla en fosforhalt i storleksordningen 0,1%. Dessa var inte fosforbaserade utan bestod av organiska molybden-tillsatser (dock inte molybdendisulfid som vi inte kan rekommendera till någon motortyp). Många andra oljebolag använde liknande recept och såg till att deras oljor gav ett fullgott skydd.

I detta sammanhang infördes också ämnen som minskade friktionen. Tidiga sådana var mycket aktiva och ledde till ökad oljeförbrukning i äldre bilmotorer. Med dagens avancerade teknologi är detta inte längre fallet. Penrite HPR-oljor är inte av lågfriktionstyp eftersom de också används i motorcyklar där våta lamellkopplingar fortfarande kan vålla problem.

Idag har vi API SM och för första gången är fosforhalten så låg som 0,06 – 0,08%. Inom industrin är man osäker på vad det kan betyda för äldre motorer. Gränsvärdet gäller dock bara för 0W-20, 0W-30, 5W-20, 5W-30 och 10W-30 (så kallade ILSAC-kvaliteter). Alla andra kvaliteter är undantagna. Penrite Synthetic 5, en syntetolja typ API SM, har sålunda en fosforhalt på 0,12%. När Penrite HPR 10, 15 och 30 ändrades till API SM-teknologi, förblev fosforhalten ca 0,1%. Ingen av de olika viskositetsgraderna ligger under 0,08%-nivån.

Därför kan man inte påstå att alla API SM-oljor är skadliga för äldre motorer, utan varje oljetyp måste analyseras med avseende på fosforinnehållet.

När det gäller icke-ILSAC-kvaliteter måste en annan faktor framhållas. Om en sådan olja också har den europeiska klassningen ACEA A2/A3 och B2/B3 eller B4, ligger fosforhalterna också på 0,10 – 0,12% eftersom ACEA-bestämmelserna är betydligt hårdare än API. Med andra ord överträffar en olja med klassificeringen SL(SM)/CF/A3/B3 minimikraven ifråga om skydd för äldre motorer.

Man bör också vara medveten om att nyare oljor med beteckningarna API SF och SG vanligen har ett fosforinnehåll runt 0,08% (oftast 0,1% maximum) på grund av den nya teknologi som används vid blandningen.

Hur är det då med dieseloljorna?

För närvarande föreligger inom detta område inga övre fosforgränser – vilket har fått många att rekommendera dieseloljor till äldre bilar. Andra menar att dieseloljorna innehåller alltför höga halter rengörande kemikalier som leder till ökad förbrukning. Vem ska man tro på? Påståendena är i båda fallen grundade på förhållandena i USA och tar inte hänsyn till den europeiska ACEA-standarden för vanliga bensinmotoroljor. ACEA-klassade oljor finns förutom i Europa också i Australien och Nya Zeeland men är ovanliga i Nordamerika.

Jo, det är sant att en dieselolja ökar oljeförbrukningen men bara tills motorn blivit ren – och såvida du inte råkar ha en mängd avlagringar och sot i motorn som stoppat eventuella oljeläckor. Men en bensinmotor i bra skick går bra på dieselolja så länge SAE-viskositeten är den rätta.

Från och med 2007 finns bestämmelser också för hur mycket fosfor som får tillsättas dieseloljor, varför fosforhalten nu är ungefär densamma som i motsvarande oljor för bensinmotorer (översättarens kommentar).

Om du vill använda en modern olja med högt zink/fosforinnehåll i en äldre bil, rekommenderar vi Penrite HPR Gas 20W-60, som med en fosforhalt på 0,12% är mindre aggressiv än en dieselolja. Vårt företag har också andra typer av motoroljor (Shelsley, Classic, Heritage) som är speciellt framtagna för bilar före 1970.

Återstår syntetoljor. Många hävdar att sådana är för ”bra” för äldre bilar och att de kan orsaka slitage och hög oljeförbrukning. Slitaget har mycket litet med oljans bas och beror endast av tillsatserna (under förutsättning att alla andra faktorer är likvärdiga). Om fel ämnen tillsatts för att minska slitaget (vilket tyvärr var fallet med en syntetolja som lanserades för något år sedan) spelar det ingen roll hur bra resten av oljan är. Det är alltså inget problem att använda syntetolja i en äldre bil, men såvida motorn inte är renoverad och därefter inkörd enligt alla konstens regler så tjänar man inget på att betala det högre priset för syntetoljan. Det är riktigt att syntetiska oljor (särskilt av PAO-typ) har lägre friktion, eftersom den kemiska strukturen tillåter molekylerna att glida lättare än i en mineralolja, och i kombination med de rätta tillsatserna är detta ett plus och inte en nackdel.

För att välja rätt olja till äldre bilmotorer bör du ta hänsyn till följande:

  • Lämplig viskositet enligt instruktionsboken

  • Motorns kondition (läckor, sot, avlagringar)

  • Hur ofta motorn körs

  • Hur bilen används

  • Oljeförbrukning

  • Vilken olja du använder för tillfället

Svepande påståenden har ingen glädje av, vare sig bilägaren eller oljetillverkaren. Om du är tveksam ifråga om valet av olja, ska du ta kontakt med din leverantör – gärna Penrite förstås. På vår websida www.penriteoil.com finns listor över rekommenderade oljetyper för både bilar som tillverkats efter 1970 och för bilar från tiden före 1970.

Vill du veta mer om klassningssystemen rekommenderas www.static.shell.com